Jannes utlandsdröm: ”Kul att få testa”

Förbundskaptenen i stor intervju

avJohan Flinck

FOTBOLL

SOLNA. Janne Andersson ser inte slutet som förbundskapten ännu.

Men när den dagen kommer vill han bli tränare utomlands med en egen stab.

– Jag tror att vi, ett svenskt gäng tillsammans, skulle kunna göra det väldigt bra.

Sportbladet besökte Janne Andersson på hans kontor och i en stor intervju berättar han också om hur han väljer lagkapten, ger sin syn på den allsvenska tränartrenden, Nilsson Lindelöfs succé i Man United och vem i fotbollsvärlden som han i-n-t-e tar med till en öde ö.

I ett oansenligt hörn i det öppna, moderna kontorslandskapet som utgör Svenska Fotbollförbundets kansli i Solna, tvärs över gatan från Friends Arena, har Sveriges förbundskapten sitt lika oansenliga skrivbord.

– Det är en bra plats detta. Det är väldigt lite trafik här, säger Janne Andersson med en nick ut mot kontorsgången.

Mellan sig och gången har dessutom Petter Wettergren, hans assisterande, sitt skrivbord. Mitt emot dem sitter landslagschefen Stefan Pettersson och koordinatorn Cecilia Sandell.

– Det är Cilla som håller koll på oss. Det här är vår lilla herrlandslagsavdelning.

”Jag gillar ju Emil”

På väggen bakom sig har Andersson hängt upp en inramad lagbild på IFK Norrköping som han fick av spelarna sommaren 2016 när han lämnade klubben för att bli förbundskapten. Alla spelare är klädda i en retromodell av landslagströjan och texten lyder: ”Tack för allt! Här är ditt framtida landslag”.

– De tyckte att jag skulle ta ut dem allihop (skratt). Men titta på laget, det är inte många av dem som är kvar nu.

Till höger om sig har han en trämodell av ett gammalt seglarskepp.

– Det fick jag av Spartak Stadium i Gelendzjik (träningsarenan på VM-basen i somras). De tyckte jag skulle ha det men jag fick ingen bakgrund. Jag gav det till vår materialare Roger. Han lyckades forsla hem det och dök upp med det här en dag. Jag tyckte det var så snällt av honom att transportera hem det att jag inte haft mage att ta bort det.

Bredvid skeppet ligger två fotbollar.

– De ska jag ta hem till vår hund. Det är uttjänta bollar.

På skrivbordet ligger eller står allting i räta linjer, utom mobilen mitt framför honom.

Ligger den inte lite snett?

– Jo, men den rättar jag till när jag sätter mig ordentligt. Då blir det ordning, ler Janne, känd för sitt ordningssinne.

Han har också två inramade foton där han sitter med sina två, i dag vuxna, döttrar i famnen.

– Det där är taget i Emil i Lönnebergas snickarboa. Jag gillar ju Emil.

Slut med långpromenader

Janne Andersson gillar också sin ensamtid.

Hans promenader mellan huset på Lidingö och kontoret i Solna, två timmar enkel väg, har blivit vida kända.

Men det är slut med dem nu.

– Knäet pallar inte. Och så har jag en öm häl nu också. Det får bli cykel nu. Efter samlingen ska cykeln fram. Det är också en bra start på dagen. Jag gillar att cykla.

Samlingen Andersson pratar om är den med landslaget som inleds på måndag och avslutas med två EM-kvalmatcher mot Rumänien hemma och Norge borta.

För ett par veckor sedan berättade Andreas Granqvist att han definitivt slutar i landslaget nästa år. EM 2020 ska bli hans avslutning.

Det betyder att landslaget ska ha en ny lagkapten efter EM.

– Den frågan snurrar i huvudet redan nu, inte minst när jag har min egentid, som jag gillar och behöver.

Har du bestämt dig?

– Nej. Jag brukar vänta in i det sista med att bestämma saker. Det kan hända grejer på vägen fram.

Men det blir väl en mittback, det brukar du ju välja?

– Det har nog i regel varit så genom åren, ja.

I Halmstad hette han Tommy Jönsson, i Norrköping Andreas Johansson och nu i landslaget Andreas Granqvist.

– Det är en position där du kan styra mycket på banan. Statistisk skulle jag tro att mittback är den vanligaste positionen bland lagkaptener.

Men en trend de senaste åren ute i fotbollsvärlden har annars varit att den största stjärnan också ska vara lagkapten: Lionel Messi i Barcelona och Argentina, Cristiano Ronaldo i Portugal, Zlatan Ibrahimovic i Blågult…

Känslan är att Janne Andersson fått sina lagkaptener att växa som fotbollsspelare också när de tilldelats bindeln och att de är väldigt starka kaptener.

Hönan-eller-ägget kanske, men gör du dem starka eller väljer du redan starka personligheter som kaptener?

– Det jag gillar att ha som kapten är en spelare som har ett helikopterperspektiv, som har en förmåga att se till mer än sin egen lilla ruta. Han är inte bara kapten på planen för mig utan också vid sidan av. Han kan känna av tempen i omklädningsrummet, är klok och ser inte bara till sin egen vinnings skull. Han ska inte bara tycka och tänka utan också ta ansvar. Där är Tommy, Ante och Granen tre strålande exempel.

Vill utomlands

Hur lång tid framåt ser du dig som förbundskapten?

– Till 2022 för det är så långt avtalet sträcker sig. Sen ser jag självklart inget stopp där heller. Jag trivs fantastiskt bra och känner, som det är nu, en enorm hunger. Jag känner mycket för att jobba vidare och följa en ny generation spelare för vi kommer förr eller senare ha en generationsväxling. Det är ganska tydligt.

– Men någon gång i framtiden, innan man slutar sitt yrkesliv, hade det varit roligt att testa en helt annan miljö, en annan kultur att jobba i. Få åka iväg några stycken som känner varandra väl och jobbar bra som ett team; ta sig an något helt annat. Det hade varit roligt. Men det kan vara hur långt fram som helst egentligen. Men någonstans finns det en tanke kring det.

Vi snackar utomlands då alltså?

– Ja, då pratar vi utomlands. Göra något helt annat.

Klubb eller landslag?

– Det kan vara vad som helst. Just få testa sättet att jobba. Jag tror att vi, ett svenskt gäng tillsammans, skulle kunna göra det väldigt bra. Jag tycker att vi är väldigt långt fram med vårt teamwork. När jag är färdig med det här skulle det vara kul att få testa.

Utmaningen efter generationsskiftet

När Sportbladet frågar Andersson hur de tänker utveckla landslagets spel kan, eller vill, han inte riktigt svara.

– Grunderna är desamma. Vi har visat en väldigt stor flexibilitet beroende på motståndet. Grunden för oss är vilka spelare som finns tillgängliga. Som spelarmaterialet har sett ut och hur vi valt att spela så tycker jag att vi träffat hyfsat rätt.

Han ser en utmaning då den där generationsväxlingen ska genomföras. Det är ju högst troligt att den kommer efter EM nästa år när en rad av de äldre spelarna väntas sluta.

– Med en ny generation spelare…vad kommer det att ställa för krav på oss att hitta ett sätt att spela som passar dem?

Vad är hemligheten bakom denna starka flexibilitet ni haft?

– Grunden är spelarnas förmåga att ta in och ta åt sig det vi bestämt. Det finns en ödmjukhet inför uppgiften och en lojalitet mot laget.

”Det är jag ingen stor vän av”

Många tränare i allsvenskan pratar nu om hur de vill ha ett stort bollinnehav och passningsspel – vad säger du om den trenden?

– Fotboll kan spelas på många olika sätt och jag har aldrig värderat andra tränares sätt att vilja spela. I landslaget ska vi kunna spela både kort och långt. Grunden är att ta oss framåt i planen. Att ha ett stort bollinnehav för sakens egen skull är jag ingen stor vän av. Jag vill ha ett mer direkt spel, att vi tar oss framåt i banan.

– Det som är roligt i allsvenskan är att lagen spelar mer olikt varandra i dag, det är mer blandat. Förut spelade lagen mer likt varandra. Det här är bra för svensk fotboll. Men att ha bollen för sakens skull är inget jag gillar. Fast jag respekterar de som vill det.

Hur ser du på era chanser i EM-kvalet?

– Vi vill till EM. Det sa jag inför VM också: vi vill till VM. Därmed är jag klar med det, sedan gäller det att förbereda sig match för match. I grunden har vi en vettig chans. Det trodde jag inför VM också, att vi hade en vettig chans.

Lyfter fram Gyökeres

Vad säger du om Victor Nilsson Lindelöfs utveckling och spel i Manchester United?

– Det är jätteroligt. Jag har varit och sett honom på plats också. Han har vuxit ut ordentligt. Jag tyckte att han gjorde det bra förra säsongen också och fick oförtjänt mycket kritik. Men det ingår när man är under luppen i ett lag som Manchester United.

– I landslaget har Vigge aldrig gjort en dålig landskamp. Så det förvånar mig inte att han fortsätter växa som spelare för han har väldigt många goda egenskaper. Nu har han nästan fått för bra kritik ibland. Jag tror att det finns ännu mer i honom. Han har en förmåga att oavsett vilka han möter så hanterar han det. Ju mer självförtroende han nu får desto mer växer hans självförtroende med boll.

Varför har vi så svårt att få fram bra anfallare i svensk fotboll?

– Har vi det? Zlatan… Henke….

Jo, men då går du rätt långt bak i tiden.

– Det går lite i vågor det där. Jämför du Sverige med ett land med ungefär samma urval fotbollsspelare så vet jag inte om andra får fram så många fler toppspelare som är anfallare. Jag tror vi ska se Zlatan som ett undantag snarare. Sedan går det så snabbt i den här världen. Sitter vi här om ett år ser det kanske helt annorlunda ut. Jag hoppas det.

Han fortsätter:

– Jag ska inte slänga mig med för mycket namn i min roll. Det finns ett antal spelare, inte minst anfallare, som ska bli intressanta att följa. Där kan jag nämna en spelare som var med på januariturnén och gjorde det jättebra: Viktor Gyökeres. Det ska bli roligt att följa honom.

Tar spelare ett för stort steg för tidigt i dag i sina klubbval?

– Det har förekommit, ja. Det finns undantag, men generellt menar jag att man ska växa ur den nivå man är på innan man tar nästa steg. Och då inte ta två steg. Först ska man vara väldigt bra i allsvenskan, sedan kan man ta nästa steg. Och ta då inte ett jättesteg där risken är att du inte får spela så mycket, även om det aldrig finns några garantier.

Foto: NIKLAS LARSSON / BILDBYRÅN

Viktor Gyökeres i Brighton & Hove i engelska PL 2 finns anfallspotential.

Tar inte med vapendragaren

Vilket lag vinner allsvenskan i år?

– Jag har de senaste åren tippat Malmö FF. Jag tror att jag gör det igen. De har en trupp som är väldigt stark och klubben är väldigt stark i dag ekonomiskt.

Vilken fotbollsspelare i världen tycker du är roligast att se?

– Det finns några att välja på (leende). Messi har jag alltid tyckt varit rolig att se. När han är i form och flyter iväg med sitt härliga steg och kan avgöra matcher på det mest fantastiska sätt.

Vem i fotbollsvärlden tar du i-n-t-e med till en öde ö?

– Lasse Jacobsson, min gamle vapendragare från Halmstad som nu är bevakare åt mig i landslaget. Jag har umgåtts så mycket med honom att jag inte vill ha med honom på en öde ö också.

Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN

Lasse Jacobsson

”Hur kan folk vara så tröga?”

Under januariturnén berättade Janne Andersson i en intervju i Expressen om sin kamp mot ”fartdårarna” i närheten av bostaden på Lidingö; hur han hade varit och klagat hos kommunen.

Just när intervjun är på väg att avslutas slänger jag ur mig: har det blivit några 30-skyltar ännu?

Det får Janne Andersson att gå i gång..

– Det blev ett missförstånd där. Det finns 30-skyltar. Grejen är att de kör så väldigt mycket fortare än så. Vi vill att man sätter upp hinder så om folk inte begriper själva att de inte ska köra för fort så får man hjälpa dem.

Det handlar om en väg utmed en kyrkogård där Janne brukar ta sina promenader.

– Jag var ute senast i går kväll. Sju bilar körde där när jag gick på gatan. Ingen av dem var i närheten av att hålla hastigheten. Det finns ett radhusområde precis där med mycket barn och en lekplats inne bland husen. De kör inte lite för fort utan de trycker på. Det är totalt obegripligt! Hur kan folk vara så tröga?!

Hytter du med näven när du ser bilisterna eller tittar du långt efter dem?

– Det har förekommit att jag glor efter folk där. Jag har inte hytt med näven eller tagit saken i egna händer, men jag blir irriterad för, hemska tanke, tänk om det händer något?

– Det skulle upp i den politiska nämnden i februari så jag väntar på en återkoppling, att de ska ställa ut de här hindren på gatan innan det händer något.