Assistans kräver nyans

PUBLICERAD:

Kritiken mot LSS-utredningen som presenterades i förra veckan har inte varit nådig. Utredningens förslag om uppstramade regler skall dock inte avfärdas allt för lätt. Samtidigt måste det garanteras att människor som behöver hjälp faktiskt får det.

STOCKHOLM 20190110
Pressträff med LSS-utredaren Gunilla Malmborg som idag lämnar sin utredning till övergångsregeringen.
Foto: Henrik Montgomery / TT / kod 10060
Foto: Henrik Montgomery/TT

Känslorna stormar kring utredningen om assistansersättningen och delar av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Det är inte märkligt – att människor känner oro inför riskerna att inte få ett fungerande liv, eller att medmänniskor är bekymrade över att några får det sämre, skall tvärt om ses som sunt.

Utredningen har haft två syften. Det ena är att undersöka hur statens kostnader för personlig assistans inte får blir högre än är i dag. Det andra är att se hur insatserna inom LSS kan bli mer anpassade till dem som behöver insatserna. Det är två nödvändiga frågeställningar som behöver besvaras för att kunna erbjuda personer god omsorg. Annars är risken stor att kostnaderna blir oproportionellt höga och leder till besparingar inom annan vård och omsorg.

Tonläget har inte varit nådigt under de två år som arbetet har tagit, med rubriker och notiser som: ”Stor oro inför LSS-besked” och ”LSS-utredningen klar: Barn under 16 år blir av med stödet”. Det lämnas inget utrymme för nyanser i frågan.

Micael Kallin var tidigare politiskt sakkunnig under finansminister Anne Wibble (FP) när LSS reformerades 1994. Han menar idag att den skulle bli den stora frihetsreformen för funktionshindrade, men att kostnaderna har ökat oväntat mycket (Kvartal 23/7 2018). 1994 låg kostnaderna för LSS i nivå med våra grannländer, men ett decennium senare var de nästan dubbelt så höga som i grannländerna.

Parallellt med att ersättningen för LSS har blivit dyrare har fler inte fått rätt till den. Varje år sjunker antalet som beviljas. 2016 beviljades 20 procent av de som sökte ersättning. 2017 beviljades enbart 14 procent (SR 29/5 2017). Kostnadsökningen av ersättningen har inte alltid gynnat fler, utan de som redan har assistansersättning av staten eller kommunen har fått fler timmar.

En förklaring är att Försäkringskassans bedömningar har blivit hårdare. Det har bidragit till att fler har fallit mellan stolarna. Mikael Foss är ett exempel på hur tokigt det kan bli när ersättningen minskas. Efter en stroke är han totalförlamad, får hostattacker och har problem med att svälja. Från början hade han rätt till två personliga assistenter, men senare begränsades ersättningen. Han fick rätt till en assistent 4 timmar och 39 minuter per dygn. Mikael Foss fru undrar hur det är tänkt med tanke på att vare sig hostattacker eller om han råkar svälja fel inte är schemalagt. (Expressen 24/9 2017).

Frågan om LSS är komplicerad och människors oro över att få sin ersättning indragen skall tas på allvar. Samtidigt skall inte utredningen allt för lätt kastas i soptunnan. Att förändringar i LSS behöver göras är uppenbart för att både garantera att ersättningarna gör mest nytta och att rätt insatser görs, då krävs det både modiga och medkännande politiker.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.