Guardiolas beslut är en gåta för mig

Trots Pep Guardiolas relativa ungdom i förhållande till Maurizio Sarri så har han känts som läromästaren av Tiki Takan och italienaren som eleven. Vi som följt Sarri och i alla fall minns tiden i Empoli kan så klart envist hävda att den gamle bankiren lärt sina lag att rulla boll som på ett snöre under en lång tid även han. 

Trots de båda tränarnas stora sympati för varandra känns matcherna som någon slags final i det många vill kalla för vacker fotboll. 

I slutändan måste dock anfallen konkretiseras, så ofta som möjligt, och för att vinna jämna matcher krävs även ett par ess i rockärmen och en portion slughet. 

Ikväll gick Pep Guardiola på offensiven, höjde och höjde insatsen men blev till slut synad av Sarri som vann på bluff och intelligens.

Att fotboll har en förmåga att framkalla känslor är knappast en nyhet.

Peps korthus föll samman

Gåshud, vrede, eufori så till den milda grad ibland att den känns fysiskt har alla vi som inte sitter på en kulturredaktion upplevt. När Manchester City pressade ner motståndarna i knät på Kepa i Chelsea-målet i den första halvleken kom något sällsynt, men ack så vackert; andnöd! 

Suktandes efter norskt syre såg ju hur Chelsea-spelarna envist försökte spela sig ur den kraftfulla, mosande pressen av halva Citys lag. På sin höjd lyckades de komma upp till mittplan, men oftast inte ens nära. 

I ett sånt läge väntar man bara på de stora chanserna som till slut ska leda till ett City-mål. 

Den nostalgiske Chelsea-supportern med några år på nacken gormade nog sig hes i tv-soffan efter en långmacka. Äsch, jag ska ärligt säga att även jag som neutral undrade varför de höll på och trixa på det där sättet och jag hann tänka att den där fighten Sarri går mot Pep om att spela vackrast fotboll gått för långt. 

Men det fanns så klart en poäng med matchplanen. Att spela med så hög press som Pep gör kommer så klart med en risk och när vi minst anade det kom den svepande, öppnande 40-meterscrossen från David Luis. 

Peps korthus till försvar föll samman och i kölvattnet av David Luis spelvändning kunde Ngolo Kante smälla upp bollen i nättaket. 

Tålamodet var bluffen. David Luis esset. 

LÄS MER: Alla övergångar i Premier League inför säsongen 2018/2019 

Resultatet av en skicklig matchplan

Efter den första halvleken kunde man konstatera att Citys snabba återerövringar sällan ledde till en konkret målchans och att det absolut farligaste vapnet var den till synes perfekta genkombination mellan olympisk bronsmedaljör i rytmisk gymnastik och senegalesisk landslagsman i fotboll. 

Hur Pep Guardiola sedan kunde byta ut Leroy Sane tidigt i den andra halvleken är en gåta. Om han nu inte ville spara på hans spänstiga ben förstås.

David Luis stängde matchen med pannan och Chelsea tog således sista chansen inför julfotbollen att haka på i titelstriden. Det kanske är lite väl optimistiskt att tro på Sarris gäng över tid men borträknade är de inte. 

Segern var ett resultat av en skickligt utförd matchplan och återigen målade Sarri ett stycke stor fotbollskonst.