Cementa på Gotland släpper ut näst mest koldioxid i landet

I Sverige finns tre företag som släpper ut kolossala mängder koldioxid – stålbolaget SSAB, cementtillverkaren Cementa och oljebolaget Preem som raffinerar olja i Lysekil, enligt Naturvårdsverkets beräkningar. Tillsammans står de för nästan lika stora utsläpp som alla personbilar i Sverige.

Så här resonerar de om sitt ansvar för utsläppen och hur de vill hantera dem.

Cementa ligger tvåa

Cementa, tycker att de har en hög ambitionsnivå för miljö och utsläpp. Företaget har också ny teknik i sikte som ska göra att de slipper ifrån koldioxiden.

– Vi fasar ut allt fossilt bränsle. Vi ser också tekniksprång, som att fånga in och lagra koldioxiden, säger Karin Comstedt, hållbarhetschef på Cementa.

Utvecklingen är absolut nödvändig, konstaterar hon. Cementen behövs, det är stor efterfrågan på material för exempelvis bostäder och infrastruktursatsningar.

– Det skapar välfärd, och det är vi angelägna att få till. Men vi måste resursoptimera byggandet. Det är en utmaning för industrin.

Klimatmötet kommer att påverka Cementa, men Karin Comstedt håller framför allt fram den rapport som FN:s klimatpanel IPCC släppte i höstas. Den pekar på den absoluta nödvändigheten att fånga in och lagra koldioxid för att klara målet.

– Vi har goda förutsättningar för det här i Norden, säger Karin Comstedt.

SSAB släpper ut mest

SSAB, som är den enskilt största koldioxidutsläpparen, anser sig vara ett ovanligt miljöanpassat stålföretag.

– Skulle det stål vi gör produceras någon annanstans skulle utsläppen bli mycket större. Om det skulle göras i Kina skulle det exempelvis vara 2,2 miljoner ton mer, säger Thomas Hörnfeldt, hållbarhetschef på SSAB.

SSAB satsar också hårt på att helt komma ifrån utsläppen, berättar han. I själva processen då järnmalm blir till stål sker utsläpp, eftersom det finns syre i järnet som tas bort med kol. Det resulterar i koldioxid.

– Processen har sett likadan ut i 800 år, berättar han.

Men frågan är om världen verkligen behöver allt stål som produceras.

– Jo, 75 procent av allt stål som gjorts i världshistorien är fortfarande i bruk. Se till exempel på Eiffeltornet. Återvinningsgraden av stål är hög, men det räcker bara till 25 procent av stålbehovet. Befolkningen ökar, liksom levnadsstandarden, och då behövs mer. Därför måste nytt stål tillverkas.

Han hoppas att politikerna kommer fram till riktigt tuffa utsläppskrav under klimatmötet i Katowice.

– Ju skarpare krav, desto bättre blir vår konkurrenskraft.

– Ekonomin, samvetet och miljön drar åt samma håll här, säger Thomas Hörnfeldt.