Jordan B Peterssons livsråd är harmlösa – men väckelsen oroar

Han får ännu mer uppmärksamhet trots att flera av hans livsråd upprepats av inhyrda motivationstalare på varje företagskickoff sedan livscoacherna slog igenom. Dessutom blir någon arg oavsett vad jag skriver eftersom hans följare är mindre upptagna av råd nummer 1. om att sträcka på sig och mer av budskapet att det inte existerar något patriarkalt kvinnoförtryck, samt att en transperson som vill använda ett annat pronomen än han eller hon inkräktar på yttrandefriheten.

Kvinnor är för övrigt kaos, har han sagt i en artikel i New York Times, som en liten extra present till de män som försöker hitta argument för att behålla ledartröjan.

Trots detta vill jag ändå säga: Det är bra om unga blir behjälpta av Jordan B Petersons harmlösa livsråd om att ta ansvar, klappa katter och för all del mumsa kött även om Peterson just i detta fall verkar avfärda den vetenskap han annars är noga med att använda som eldunderstöd. 

Det är bra om unga män blir trygga i sin manlighet. Men som min svärfar sa när min svärmor ville börja jobba efter småbarnsåren, vad har det med mig att göra?  Fast i det här fallet frågar jag varför de unga männens stärkta självbild måste förhålla sig till en förminskande syn på de som inte vill underordna sig traditionella könsstereotyper. Det största missförståndet bland män är att genuskritik går ut på att kvinnor ska beröva dem deras manlighet när det bara handlar om att öppna fler dörrar, för den som vill. 

Väckelsen förblindar och förenklar det som skulle kunna vara början till en givande diskussion

Men det som oroar mest är väckelsen, eller snarare dess rusiga konsekvenser. Peterson framhåller individens ansvar framför ideologisk underordning. Hans följare dyrkar honom och läser boken som bokstavstrogna läser Bibeln. Peterson predikar yttrandefrihet. Hans följare kallar de som uttrycker en annan åsikt för ”cunts” i kommentarfälten på Youtube. Peterson säger att man ska behandla sin nästa så som sig själv, men vägrar transgenderpersoner respekten att definiera sitt pronomen. Hans följare släpper fram sitt HBTQ-hat i stället för att inleda en diskussion om var de egna mänskliga rättigheterna slutar och medmänniskans tar vid. (Om jag någonsin träffar honom ska jag pröva att kalla honom för Johanna). 

Väckelsen inkluderar för att exkludera. Den förblindar och förenklar det som skulle kunna vara början till en givande diskussion om hur vi stärker varandras självkänsla, och livsval.  

Råd nummer 9: Förutsätt att den du lyssnar på kanske vet något som du själv inte vet. 

Problemet förekommer även i delar av den rörelse han finner meningslös, feminismen. Det smärtar också när målet med feminismen, lika rättigheter och möjligheter för kvinnor och män, hamnar ur sikt när en högröstad predikant strängt pekar på den enda vägen. Inte desto mindre har kvinnorörelsen under årens lopp skrikit efter engagerade män eftersom en jämställd värld visat sig skapa både tillväxt och välstånd, för alla. När männen nu upplever sig förtryckta stänger de in sig med varandra och ritar upp nya maktstrukturer. Inkludering för exkludering. 

Det vi redan vet är att kvinnor globalt fortfarande saknar makt över sina kroppar och sina livsval

De flesta lösningar på samhällets problem är långsiktiga, trögrörliga och tråkiga, åtminstone om de ska vara demokratiska och hållbara över tid. Det ger dessvärre mer gensvar att laborera med idéer som att våldtäkterna skulle minska om alla män längre ner i hierarkin fick sig tilldelade en kvinna, alltså inte helt med tvång. 

Det blir så att säga mer drag i salongen. 

För övrigt skulle jag vilja se en fortsättning på forskningen kring att kvinnor och män blir mer olika i sina personligheter i ett jämställt samhälle. Beror det på att vi har friheten att välja kvinnligheten, eller att kvinnligheten är det som ger framgång i dagens samhälle? Svaren finns kanske redan. Jag lovar att ta emot kunskapen med öppna sinnen även om väckelsen riskerar att dränka alla nyanser i diskussionen. 

Det vi redan vet är att kvinnor globalt fortfarande saknar makt över sina kroppar och sina livsval och det rent praktiskt är männen som säger nej. 

Det känns därför mer akut än någonsin att följa råd nummer 8. Tala sanning, eller undvik åtminstone att ljuga. 

Tack, poddare!

Att unga inte längre tittar på linjär tv tycker kanske vi som jobbar på det gammeldags viset är tråkigt. Å andra sidan får ungdomarna oväntad bildning via populära poddar. En mig närstående meddelande att jag inte skulle känna skuld över att gå på middag på fredagskvällen. ”Det är bara mammor som känner skuld, aldrig pappor. Det har Skäringer och Mannheimer sagt”. Sedan gav de mig absolution. Mia och Anna! Tack.

Tips från kassan

Efter Arbetsmiljöverkets larm om att felaktigt placerade streckkoder kan ge ryggproblem hos kassapersonalen gjorde jag en lokal undersökning. Det har inte blivit bättre efter det att nyhet kom ut, sa kassören. Lösningen kan vara att trycka streckkoder på alla sidor av varan. Hälsar samma kassör.

Guld eller godis?

I morgon möter AIK Kalmar och SM-guldet står på spel. Som supporterfru har jag lagt upp en plan för eventuell förlust. Badda panna. Bjuda på m-kulor och bilar. Påminna om att det bara är några månader till allsvenskans först omgång då allt är möjligt. Med det sagt hoppas jag att det går vägen, för husfridens skull.