Betongkommunism med djupa rötter

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Konfucianismen placerades i centrum för all politik. Världens största flotta, ledd av amiral Zheng He, åkte på sju expeditioner för att visa upp Kinas flagga och knyta handelskontakter. Långt innan europeiska handelsflottor nådde de ända till Afrikas östkust där kinesiska kolonier byggdes. Mot den historiska fonden förstår man dagens Kina bättre.

I september öppningstalade Kinas president Xi Jinping vid samarbetsforumet mellan Kina och Afrika (FOCAC). På åhörarplats i Peking fanns bland andra FN:s generalsekreterare, Afrikanska unionens ordförande och alla utom en afrikansk statschef.

För att beskriva Kinas syn på forumet citerade Jinping en av konfucianismens viktigaste filosofer, Han Yu: ”Bara med djupa rötter kan ett träd ge rikligt med frukt”. Det är lätt att tolka det högtidliga talet som en del av diplomatins prosa och protokoll. Så är inte fallet.

Kina har nämligen en dröm.

År 2049 har det gått ett sekel sedan Mao Zedong utropade födelsen av folkrepubliken Kina. Till hundraårsjubileet har kommunistpartiet bestämt att Kina ska vara ett modernt socialistiskt land som är rikt, starkt och kulturellt avancerat.

Men det finns även mer konkreta mål. År 2021, vid hundraårsjubileet för kommunistpartiet, ska inkomsten per capita ha dubblerats jämfört med 2010.

Dessa två målsättningar utgör ”den kinesiska drömmen”. Vägen till det drömda samhället går över land och hav. Kina satsar allt mer resurser på “Belt and Road”-initiativet. På FOCAC-mötet lovade Kina ytterligare 60 miljarder dollar till Afrika de kommande tre åren. Hamnar, dammar, oljeledningar, motorvägar, tåglinjer och fartygsrutter i eller till Europa, Afrika och södra Asien ska bygga ihop övriga världen med mittens rike.

I Afrika, som kommit att kallas Kinas andra kontinent, har man gått hårdast fram. Kina erbjuder gratis finansiering, arbetskraft och hjälp att sköta den nya infrastrukturen. I Tanzania, Djibouti, Nigeria, Mauritius, Egypten, Uganda och Etiopien har man påbörjat eller färdigställt enorma infrastrukturprojekt.

Över en miljon kineser, främst experter, har flyttat eller flyttats till Afrika. Ungdomar erbjuds gratis studier i Kina, ofta inom tekniska och praktiska yrken. Och framför tågstationen i Nairobi står amiral Zheng He nu staty.

För politiker i utvecklingsländer som vill visa på konkreta resultat av sitt styre är det svårt att motstå Kinas locktoner. Men Kinas ledare har aldrig drömt om att berika Afrika. De vill skapa en ny bas av legitimitet och existensberättigande för partiet och staten i en ny värld. Det gör man inte i etablerade internationella institutioner, utan genom att bygga nya parallella plattformar för det som kommit att kallas alternativ diplomati.

Denna betongkommunismens fundament är infrastrukturprojekt och havsherravälde, men drömmen är en historisk-kulturell överbyggnad placerad på den princip som kinesiska akademiker beskrivit som allmänhetens viktigaste stapelvara sedan Mao föll: låt folket vara, så accepterar de enpartistatens förehavanden.

Så när president Xi Jinping talar till det afrikanska samfundet om att skörda frukt, riktar han sig samtidigt till det kinesiska folket och säger att den kinesiska statens makt nu växer åt flera håll samtidigt.

Precis som träd.

Gustav Juntti är liberal skribent.